Antropocentrism II
Det finns idag en olycklig samhällstendens, ett skifte i vårt sätt att betrakta människan. Psykologismen, i vardagligt bruk ivrigt påhejad av Oprah, Dr. Phil etc, har inte dött men komplimenterats av biologismen. Idag finns det biologiska skäl till varför människan är som den är. Vi matas med ”dokumentärer” på TV4, Kanal 5, Kunskapskanalen och Discovery där vi mäter hur hjärnan fungerar. Där sitter lyckocetnrat, förälskelsehormonfabriken, drifterna, begären och så vidare och så etcetera. Vi är som vi är för att det sitter i våra gener, det är så människan fungerar. Människan är först och främst en biologisk varelse. Vi är till 98,6 % identiska med dvärgschimpansen.
Jag var på ett föredrag som hölls i denna anda. Det hölls av en före detta landslagsmålvakt i en bollsport där han delade med sig av sambandet mellan att ta hand om sin kropp, äta och dricka rätt, motionera och prestationsförmåga. I detta betvivlar jag inte ett ögonblick värdet av hans kunskaper och erfarenheter av att delta och leda lag som kräver fysisk prestationsförmåga. Faran ligger i att översätta de erfarenheterna till andra verksamheter. Den som har läst mitt förra inlägg kanske ser vart den röda tråden leder. Elitidrottsmän är idrottsmän i det att de enbart måste prestera fysiska och mentala prestationer i världsklass, inte i egenskap av den de är utanför banan, planen eller tävlingsmomentet. Den delen av idrottsmannen ska helst försvinna ur huvudet för att det ska bli en VM-medalj eller OS-guld. Anja Pärsson med flera har hela staber som ska se till att de inte behöver koncentrera sig på något annat än den stundande tävlingen.
Så vad är problemet. Jo, på föreläsningen pratades mycket om hormoner. Gör så här och kroppen belönar dig med hormon X vilket ger en känsla av välbefinnande. Gör så och kroppen belönar dig med hormon Y vilket ger en känsla av tillfredsställelse. Att män gillar att klappa om varandra i lagsammanhang (men sällan i andra) beror på att det framkallar en särskild hormon. När kvinnor klappar om varandra produceras samma hormon fast med andra effekter. Konflikten män/kvinnor beror mycket på att vi reagerar olika trots att vi är med om samma sak (till exempel varför kvinnan blir kelig och mannen blir trött efter ni vet vad).
Så långt är väl allt bra, men det finns en oerhörd förenklingsrisk. I och med att saker och ting i det mänskliga beteendet ges biologiska, genetiska förklaringar försvinner det egna ansvaret. Och ur ett icke-biologistiskt perspektiv – är inte det som gör människan olik andra djur att vi inte beter oss som djur? Om du släpper in en schimpans i en fruktaffär äter den sig mer än mätt och ägnar resten av tiden åt att slöäta alternativt förstöra överflödet (samt smutsar förmodligen ned affären). Människan äter sig mätt och spar resten (idag i kylskåp, förr som torkad frukt). Allt det som utmärker människan/civilisationen från djuren är att vi inte ger utlopp för våra omedelbara drifter. Istället för att fly från elden (vilket är vår naturliga instinkt) så använder vi den. Istället för att slå ihjäl alla vi inte känner samarbetar vi. En snabb titt i Lagen (idag lagboken, förr bibeln) visar att de fundamentala grunderna i all lagstiftning är att bekämpa ett förverkligande av omedelbara drifter. Vi ska inte ta saker som inte är våra (vilket betyder att vi har ett begär till dem), vi ska inte vara otrogna (vilket betyder att vi har sexuella begär till vår nästas hustru/man), vi ska inte döda (vilket betyder att vi faktiskt är kapabla att döda varandra).
Det jag försöker antyda är att oavsett om vi har en drift, ett begär, en lust, så är det för det första inte något nytt eller unikt för den moderna människan. Det har alltid varit en del av vad det innebär att vara människa. Dessutom är vi inte tvungna att följa våra begär bara för att vi har dem. Om det är något som är mänskligt så är det just kampen med/mot begäret. Tyvärr finns det en annan samhällstendens i dagens Sverige, att vi ska tillfredsställa våra begär. Istället för att bekämpa dem ska vi tillgodose dem så snabbt som möjligt. Röksugen? Det finns garanterat ett paket cigaretter inom 100 meter om du bor i Stockholm och har 50 kronor. Godissugen? Mindre kronor och färre meter. Sugen på att glo på sport? Numera tillgängligt 24//7. Finns det fler människor idag som äter mer godis, ser på mer sport, spelar online-spel på Internet all sin lediga tid? Ja! Vi har blivit kollektivt oförmögna att motstå begär. Vi vill inte längre motstå begär.
Problemet med begär är att begäret kvarstår, oavsett om vi tillgodoser det eller inte. En spelmissbrukare fortsätter att spela. En alkoholist fortsätter att dricka. En samlare fortsätter att samla. Det elementära i Begär 101 är att begär inte är möjligt att mätta, oavsett vilka lockord konsumtionssamhället försöker att övertyga dig med. Begär är bara möjligt att överkomma genom motstånd, något som vi kollektivt alltmer sällan uppmanas att göra, då vi numera är biologiska varelser.
Jag var på ett föredrag som hölls i denna anda. Det hölls av en före detta landslagsmålvakt i en bollsport där han delade med sig av sambandet mellan att ta hand om sin kropp, äta och dricka rätt, motionera och prestationsförmåga. I detta betvivlar jag inte ett ögonblick värdet av hans kunskaper och erfarenheter av att delta och leda lag som kräver fysisk prestationsförmåga. Faran ligger i att översätta de erfarenheterna till andra verksamheter. Den som har läst mitt förra inlägg kanske ser vart den röda tråden leder. Elitidrottsmän är idrottsmän i det att de enbart måste prestera fysiska och mentala prestationer i världsklass, inte i egenskap av den de är utanför banan, planen eller tävlingsmomentet. Den delen av idrottsmannen ska helst försvinna ur huvudet för att det ska bli en VM-medalj eller OS-guld. Anja Pärsson med flera har hela staber som ska se till att de inte behöver koncentrera sig på något annat än den stundande tävlingen.
Så vad är problemet. Jo, på föreläsningen pratades mycket om hormoner. Gör så här och kroppen belönar dig med hormon X vilket ger en känsla av välbefinnande. Gör så och kroppen belönar dig med hormon Y vilket ger en känsla av tillfredsställelse. Att män gillar att klappa om varandra i lagsammanhang (men sällan i andra) beror på att det framkallar en särskild hormon. När kvinnor klappar om varandra produceras samma hormon fast med andra effekter. Konflikten män/kvinnor beror mycket på att vi reagerar olika trots att vi är med om samma sak (till exempel varför kvinnan blir kelig och mannen blir trött efter ni vet vad).
Så långt är väl allt bra, men det finns en oerhörd förenklingsrisk. I och med att saker och ting i det mänskliga beteendet ges biologiska, genetiska förklaringar försvinner det egna ansvaret. Och ur ett icke-biologistiskt perspektiv – är inte det som gör människan olik andra djur att vi inte beter oss som djur? Om du släpper in en schimpans i en fruktaffär äter den sig mer än mätt och ägnar resten av tiden åt att slöäta alternativt förstöra överflödet (samt smutsar förmodligen ned affären). Människan äter sig mätt och spar resten (idag i kylskåp, förr som torkad frukt). Allt det som utmärker människan/civilisationen från djuren är att vi inte ger utlopp för våra omedelbara drifter. Istället för att fly från elden (vilket är vår naturliga instinkt) så använder vi den. Istället för att slå ihjäl alla vi inte känner samarbetar vi. En snabb titt i Lagen (idag lagboken, förr bibeln) visar att de fundamentala grunderna i all lagstiftning är att bekämpa ett förverkligande av omedelbara drifter. Vi ska inte ta saker som inte är våra (vilket betyder att vi har ett begär till dem), vi ska inte vara otrogna (vilket betyder att vi har sexuella begär till vår nästas hustru/man), vi ska inte döda (vilket betyder att vi faktiskt är kapabla att döda varandra).
Det jag försöker antyda är att oavsett om vi har en drift, ett begär, en lust, så är det för det första inte något nytt eller unikt för den moderna människan. Det har alltid varit en del av vad det innebär att vara människa. Dessutom är vi inte tvungna att följa våra begär bara för att vi har dem. Om det är något som är mänskligt så är det just kampen med/mot begäret. Tyvärr finns det en annan samhällstendens i dagens Sverige, att vi ska tillfredsställa våra begär. Istället för att bekämpa dem ska vi tillgodose dem så snabbt som möjligt. Röksugen? Det finns garanterat ett paket cigaretter inom 100 meter om du bor i Stockholm och har 50 kronor. Godissugen? Mindre kronor och färre meter. Sugen på att glo på sport? Numera tillgängligt 24//7. Finns det fler människor idag som äter mer godis, ser på mer sport, spelar online-spel på Internet all sin lediga tid? Ja! Vi har blivit kollektivt oförmögna att motstå begär. Vi vill inte längre motstå begär.
Problemet med begär är att begäret kvarstår, oavsett om vi tillgodoser det eller inte. En spelmissbrukare fortsätter att spela. En alkoholist fortsätter att dricka. En samlare fortsätter att samla. Det elementära i Begär 101 är att begär inte är möjligt att mätta, oavsett vilka lockord konsumtionssamhället försöker att övertyga dig med. Begär är bara möjligt att överkomma genom motstånd, något som vi kollektivt alltmer sällan uppmanas att göra, då vi numera är biologiska varelser.
posted by Sultanen at 12:54 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home