En påa

Jag tänkte påa en svärm av kommande inlägg på sultanatet genom att säga fan i kyrkan. Förra veckan hörde jag undantaget som bekräftade regeln. En påa som var kort, koncis och faktiskt rolig. Jag pratar förstås om hallåorna/arna (programpresentatörer? studiovårdare?) som tycks tro att svenska folket tittar på teve för att se dem summera handlingen i det program som följer (alternativt höjer innehållet i det till skyarna). Citatet lyder:

*svammel, svammel, på grannkanalen svammel, svammel, missa inte program X senare ikväll här på svammel, svammel, svammel* MEN FÖRST NÅGRA ORD FRÅN VÅRA MYNDIGHETER. (varpå Anslagstavlans gamla hederliga vinjett börjar rulla)

En kort, koncis och framför allt precis humor som i vanliga fall är det sista påor ägnas åt. Om någon påare läser det här, läs och lär. Förresten, om någon påare läser det här - alla filmer ni presenterar är inte "mästerverk" eller "måste-ha-sett-filmer" och alla regissörer är inte "mäster-" eller "kultregissörer". Och kommentera gärna varför jag ska ta er på orden att så är fallet? Är ni a) "filmvetare" b) recensenter c) filmkonnässörer d) någon vars omdöme jag litar på, eller e) aktiva i valet av den film ni presenterar? Om inget av ovanstående - tona ned lovprisandet och kärleksförklaringen. Det är lätt att tro att ni försöker sälja något, men så kan väl inte vara fallet i marksänd teve?